”IKEA-katalogen har gått i graven, men Bibeln lever.”

Så inleder ärkebiskop Antje Jackelén en liten film inför Bibelns dag 2021. Trycksaker som betytt mycket för många upphör, men Bibeln lever vidare. Den har levt länge. Den troligen äldsta texten är från c:a år 1000 f. Kr, Deborasången i Domarboken 5. 3000 år gammal! Det är inte dåligt.

1979 hittades två små silverrullar i Hinnoms dal, Jerusalem. När man lyckats veckla ut rullarna såg man att där fanns en text inristad. Det var den aronitiska välsignelsen (”Herren välsignar dig…). Rullarna – och texten – var från 500-talet f Kr eller tidigare. Också det en riktigt gammal text!

Många av bibelns texter levde först muntligt i generation efter generation. För att lättare komma ihåg användes rytm och upprepning:

Tre är det som rör sig ståtligt,
fyra som har ståtlig gång:
lejonet, starkast bland djuren,
som inte viker för någon,
den kråmande tuppen och bocken
och kungen i spetsen för sin här.
(Ordspr. 30:29-31)

Det tog många hundra år att samla berättelserna till det som är de kristnas Gamla Testamente. Esra. profeten under den babyloniska fångenskapen på 500-talet f Kr, nämns som en portalgestalt i denna process. Inom judendomen talar man om tre delar: Lagen, Profeterna, Skrifterna. När Jerusalem med dess tempel förstörts år 70 e Kr blev det extra viktigt att samla de olika texterna till en godkänd helig skrift. Omkring 20 år senare fanns Tanak (som judarna säger), Gamla Testamentet (som de kristna säger).

Så där 20 år efter Jesu liv på jorden började Paulus skriva brev till de olika kristna grupper som fanns här och där i romarriket. Lite senare började berättelserna om Jesu liv och undervisning skrivas ner. Fyra olika skrifter blev det: Evangelierna. Ganska snart var man överens i den unga kyrkan om de flesta av skrifterna som skulle räknas som tillförlitliga och auktoritativa. Men det dröjde ända till år 405 innan det var helt klart med det som är vårt Nya Testamente.

Sen har Bibeln lästs, tolkats, översatts, spridits! I vår del av världen var latin länge bibelspråket. Men med Martin Luther på 1500-talet fick översättningarna till folkens olika språk fart. Och genom att tryckerikonsten utvecklades kunde Bibeln spridas i stora upplagor.

1526 kunde Nya Testamentet läsas på svenska. Och femton år senare – 1541 – hela Bibeln.

När vi idag läser inledningen till 2 Mos 20 (om tio Guds bud) i 1541 års Bibel, märker vi att språket förändrats! Så här står det i vår första svenska översättning:

Ch Gudh taladhe all tesso orden/ JAGH är HERREN tin Gudh/ then dig vthfördt haffuer aff Egyptj lande vthu träldomsens hwse. TV SKALT inga andra Gudhar haffua jemte migh/ Tu skalt icke göra tigh någhot beläte/ ej heller ellies någon lijknelse/

Antingen effter thet offuan till är j himlenom/ eller effter thet nidhre är på iordenne/ ej heller effter thet som j watnena är vnder iordenne.

 

Vi kan jämföra hur samma text skrivs i vår senaste översättning, Bibel 2000:

Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. (2 Mos 20:1-4)

Det är viktigt att Guds ord blir förståeligt på det språk som finns djupast i en människas inre. Sigmund Evensen, norsk lingvist och bibelöversättare, berättar i boken Orden som inte fanns om det nästan tjugo år långa arbetet att översätta Nya Testamentet till umanakaina, ett av språken på Papua Nya Guinea. Den 19 sept 1999 i Bonenepi togs de femtiotvå kartongerna med tryckta testamenten emot med stora festligheter och väldigt jubel. Sigmund Evensen skriver:

”Varför var de så entusiastiska? Jo, för första gången i historien talade Gud umanakaina. Han var inte längre en utlänning för dem. Aldrig mer skulle de behöva höra oklara rykten om Jesus på språk de inte förstod. De hade upptäckt att Bibeln var Guds kärleksbrev till just dem. Det träffade dem rätt i hjärtat, för det var skrivet på deras eget hjärtespråk.”

Bibeln fortsätter att översättas till språk efter språk! Det finns – enligt Svenska Bibelsällskapet – 7351 språk i världen i dag. Många språk talas av ett litet antal människor. Många kommer att vara utan Bibeln eller delar av den på sitt eget språk. Nya Testamentet finns på drygt 1500 språk, utöver de 704 språk som hela Bibeln finns översatt till (oktober 2020). Översättningsarbetet fortsätter. Den gamla boken lever!

I Sverige finns flera bibelöversättningar. Bibel 2000 är Bibelkommissionens översättning. Formellt var bibelkommissionen en statlig utredning. Av konungen gillad och stadfäst stod det i den tidigare översättningen 1917. I fortsättningen kommer bibelöversättningar att göras utan statlig inblandning. För närvarande arbetar Svenska Bibelsällskapet med att göra en nyöversättning av Nya Testamentet som ska vara klar 2026 – 45 år efter den senaste översättningen och 500 år efter den första översättningen till svenska.

På minoritetsspråk i Sverige finns sedan 2019 hela Bibeln översatt till nordsamiska. Till övriga samiska språk finns olika bibeldelar översatta. Mer om detta finns att läsa på bibeln.se.

Den viktigaste översättning är nog ändå till sist när bibelordet blir till vardagshandlingar i människors liv.

Och till sist en fråga och en bekännelse. De kommer från de allra första lärjungarna till Jesus. Vi inbjuds att instämma med dem:

”Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord.”

 

/Per Olof Svärdhagen